Maria tvinga mig just att sitta och titta på månen. De va en vääldigt fin måne, nästan så att melina eller ngn skulle ha fotat då..

Men iaf så börja man tänka när man satt där och kolla på den där, mitt i allt kom det ett moln och skymde månen men efter ett tag så blev kom den igen. De ja vill komma fram till är iaf att det finns moln till allt men tids nog försvinner molnen och då lyser man starkare än någonsin förr.

Gud vad jag kan vara filosofisk, eller allmänt osmart, jag vet inte vilket.